Hemmafru...
.....är inget för mig!
Försökte leka lite hemmafru i helgen. Först och främst skulle jag sy fina gardiner till vårt sovrum och hittade ett jättefint tyg i orange, rött och rosa. Tjejen i butiken lovade dyrt och heligt att det var busenkelt att sätta i öljetter i gardinerna och jag gick på det. Hem till svärmor för att sy och klippa...
Trodde att det här är väl gjort på någon timme.... Någon timme senare är två av fyra längder klara men tråden slut. Snabbt in på ICA Maxi för att köpa ny tråd. Jag hade sytt med färgen organge men det fanns givetvis inte på Maxi. Surt roffar jag åt mig en röd tråd och ger mig ikast med att sy klart resterande längder.
När allt är klart och bara det "lätta" kvar, att sätta i öjletter så inser jag att DET GÅR INTE! Då har jag ändå klippt hål i tyget som man ska, vikt det tre gånger och klippt exakt storlek på tyget... Helt omöjligt! Så där sitter jag med 4 längder fulla med stora hål i.
Skam den som ger sig. Jag bestämmer mig för att sy paneler av det då jag först provade om det gick att använda längderna som de var men tillsammans var det bredare än hela fönstret och det såg helt galet ut. Jag får göra om allt! Så ny mätning, ny klippning. Evenutellt att de blev lite korta, men samtliga längder är nu 46 cm. Lite snett blev det kanske också...
Slutsats, det hade förmodligen blivit billigare om jag köpt färdiga gardiner istället för att sy dem själva. Allt som allt tog det 3 timmar på lördagen och inte mindre är 4 i går.... Vet inte hur många gånger jag svor för mig själv samtidigt som jag rabblade "kanten mot pressarfoten mot kanten på tyget" som jag så fint lärde mig av sysslöjds-Cecila i mina ungdomsdagar. Nu hänger de uppe i sovrummet, det blev jättefint, dock känns rummet mycket mindre....
Därefter tänkte jag, att när jag ändå var ledig och i farten, kan jag väl baka en sockerkaka. I väg med farmors gamla bil (Nissan Micra, årsmodell 1983!) för att handla det vi inte hade hemma (det mesta när det gäller bakning) och hittar det jag behöver - En shake n´bake-förpackning. "Tillsätt bara 2 dl vatten"! Lätt som en plätt... Hem och fixa! Tror ni att vi äger ströbröd? Varför skriver det inte sånt på förpackningen? Oljade in med olivolja, in i ugnen. När Christian kommer hem efter golfrundan säger han: "Vad gott det luktar, har du bakat?" Mmm säger jag, rätt nöjd över mig själv! Jag vet fortfarande inte om han upptäckte att det var shake-sockerkaka... Men det var verkligen inget fel på smaken!
Men hemmafru är väl kanske inte min starka sida... Men ingen kan säga att jag inte försöker, ibland i alla fall!
.
Försökte leka lite hemmafru i helgen. Först och främst skulle jag sy fina gardiner till vårt sovrum och hittade ett jättefint tyg i orange, rött och rosa. Tjejen i butiken lovade dyrt och heligt att det var busenkelt att sätta i öljetter i gardinerna och jag gick på det. Hem till svärmor för att sy och klippa...
Trodde att det här är väl gjort på någon timme.... Någon timme senare är två av fyra längder klara men tråden slut. Snabbt in på ICA Maxi för att köpa ny tråd. Jag hade sytt med färgen organge men det fanns givetvis inte på Maxi. Surt roffar jag åt mig en röd tråd och ger mig ikast med att sy klart resterande längder.
När allt är klart och bara det "lätta" kvar, att sätta i öjletter så inser jag att DET GÅR INTE! Då har jag ändå klippt hål i tyget som man ska, vikt det tre gånger och klippt exakt storlek på tyget... Helt omöjligt! Så där sitter jag med 4 längder fulla med stora hål i.
Skam den som ger sig. Jag bestämmer mig för att sy paneler av det då jag först provade om det gick att använda längderna som de var men tillsammans var det bredare än hela fönstret och det såg helt galet ut. Jag får göra om allt! Så ny mätning, ny klippning. Evenutellt att de blev lite korta, men samtliga längder är nu 46 cm. Lite snett blev det kanske också...
Slutsats, det hade förmodligen blivit billigare om jag köpt färdiga gardiner istället för att sy dem själva. Allt som allt tog det 3 timmar på lördagen och inte mindre är 4 i går.... Vet inte hur många gånger jag svor för mig själv samtidigt som jag rabblade "kanten mot pressarfoten mot kanten på tyget" som jag så fint lärde mig av sysslöjds-Cecila i mina ungdomsdagar. Nu hänger de uppe i sovrummet, det blev jättefint, dock känns rummet mycket mindre....
Därefter tänkte jag, att när jag ändå var ledig och i farten, kan jag väl baka en sockerkaka. I väg med farmors gamla bil (Nissan Micra, årsmodell 1983!) för att handla det vi inte hade hemma (det mesta när det gäller bakning) och hittar det jag behöver - En shake n´bake-förpackning. "Tillsätt bara 2 dl vatten"! Lätt som en plätt... Hem och fixa! Tror ni att vi äger ströbröd? Varför skriver det inte sånt på förpackningen? Oljade in med olivolja, in i ugnen. När Christian kommer hem efter golfrundan säger han: "Vad gott det luktar, har du bakat?" Mmm säger jag, rätt nöjd över mig själv! Jag vet fortfarande inte om han upptäckte att det var shake-sockerkaka... Men det var verkligen inget fel på smaken!
Men hemmafru är väl kanske inte min starka sida... Men ingen kan säga att jag inte försöker, ibland i alla fall!
.
Kommentarer
Trackback