~Kattis~

Länge har jag funderat över ordet "GOTT"
På västkusten har jag märkt att folk säger gott som en känsla/välbefinnande ungefär som i "Åh vad GOTT det känns i benen" (på tränigen) eller när någon frågar hur man mår och man meddelar att man mår bra så svarar de "ja det är gott". Detta GOTT överallt!

För mig är GOTT en känsla som mat smakar. "Middagen var god /det var gott" Eller att "Han har redan gått", fast då pratar vi ju GOTT med Å - GÅTT.

Var ju givetvis tvungen att kolla upp det här med GOTT

gott	adv. 1 verkligen, sannerligen 2 bra, väl

gott	subst. (vard.) godis, godsaker, sötsaker, snask, gotter, karameller, choklad

Och tjii fick jag då man kan använda GOTT som ett adverb och då just i göteborgarnas mening som en beskrivande biord medans GOTT i substantiv-sammanhang just beskriver att något smakar gott.

Nu ska jag aldrig mer rynka på nästan när jag hör (ex) "Vilket gott väder vi har i dag" utan då ska jag bara le och säga att "Ja, det är sanneligen gott"

Sedan kan man ju göra det med Göteborgskt och säga "GÖTT" men det är en annan historia....

Sedan har Gott & Blandat påsen inget med texten att göra förutom att det heter just GOTT.... Fast det är ju för att det smakar bra...