~Kattis~

Ibland kommer man på sig att skratta hejdlöst åt gamla minnen!
I dag har jag gjort det två gånger.

Under min ungdomstid, när jag var från 13 år och uppåt så umgicks jag väldigt intensivt med ett gäng killar, jovars några flera tjejer var det med och vad jag vill minnas så umgicks vi i princip dygnet runt, till mammas stora förtret. Ja, det var många vänner som hängde hemma hos oss, men å andra sidan så var det förmodligen den roligaste tiden i mitt liv.

I alla fall så läser jag dagligen min vän Pers blogg (http://www.livan.se/blog/) där han under en tid nu har berättat om olika "fylleögonblick" i livet. Hur kul som helst! I alla fall så finns jag med i dessa berättelser flera gånger och då detta är minnen som jag förträngt i många år så är det fantastiskt roligt att läsa om dessa i dag, vad kan det vara, 12 år senare.

Shit, om man kunde knäppa med fingrarna och återuppliva dessa stunder igen. Allt var så oskyldigt på den tiden, det var så roligt, och den sammanhållningen vi hade då i vårat "gäng" tror jag aldrig mer att jag kommer att uppleva.

Tack Livan för att du kommer i håg det här och tack mamma för att du stod ut med oss!
Per - kan vi inte träffas någon dag och bara skratta? Vad gör exempelvis Nicklas Bäcke i dag?